Interaction processes as a mediating factor between children’s externalized behavior difficulties and engagement in preschool

Studien undersöker om barns interaktion med kamrater och medarbetare på förskolan påverkar förhållandet mellan barnens externaliserade beteendestörningar och deras engagemang i verksamheten. Externaliserade beteendestörningar ska här förstås som hyperaktivitet och problem med uppförandet. Engagemang ska förstås som den tid barnet är socialt engagerad med barn och vuxna i en aktivitet.

Hyperaktiva barn var mindre engagerade i förskolan, blev bemötta med mindre lyhördhet från personalen och hade mindre positiv interaktion med kamraterna. Enligt forskarna är en möjlig förklaring att social interaktion och engagemang kräver att barnet har förmåga till självdisciplin. Forskarna menar att interaktionen mellan barn med hyperaktiva drag, andra barn och personal på förskolan påverkas av hur barnet bemöts. Forskarna understryker att det är viktigt att ett barn med hyperaktiva drag möts på ett sätt som stödjer barnet, så att det kan gå in i en positiv social interaktion. Resultatet visar inte att hyperaktivitet i sig påverkar barns chanser att bli engagerade i förskolans aktiviteter, men att det finns ett indirekt samband mellan hyperaktivitet och engagemang, som har att göra med den sociala interaktionen med personalen och kamraterna.

Totalt deltog 663 barn (340 pojkar och 323 flickor) i åldern 18–71 månader från 81 förskolor i sex kommuner. I studien ingår både barn som formellt har behov av särskilt stöd och barn som inte har det. Förskolepersonalen använde ett frågeformulär som primärt fokuserade på barnens engagemang och beteendestörningar, men också tog upp barnens sociala interaktion, som förutsatte personalens lyhördhet för barnet och kamraternas engagemang i barnet.

Sjöman, M., Granlund, M., & Almqvist, L. (2016). Interaction processes as a mediating factor between children’s externalized behavior difficulties and engagement in preschool. Early Child Development and Care 186, 1649-1663.