– Snälla du! Kan du sätta dig?: om vägledning i förskolan

Studien undersöker hur fostran går till i förskolan. Undersökningen fokuserar särskilt på pedagogernas verbala vägledning av barnen i vardagssituationer, där barn och vuxna interagerar med varandra.

Pedagogernas vägledning av barnen är rik på variationer och ges i många olika former. I den tematiska analysen träder särskilt två teman fram: direkt vägledning och indirekt vägledning. Den direkta vägledningen består av direkta tillrättavisningar, medan den indirekta vägledningen kommer till uttryck som både beröm, avledning och frågor.

Med direkta tillrättavisningar menar forskarna att en pedagog direkt tilltalar ett barn med syftet att få barnet att ändra sina handlingar. Det innebär ibland också fysisk vägledning, där pedagogen använder sin kropp till att vägleda och styra barnet mot ett bestämt mål, till att hålla tillbaka barnet för att förhindra att det går därifrån eller till att stoppa ett barn som springer. Studien pekar på att pedagogerna ofta använder många och långa verbala argument i sin vägledning genom direkta tillrättavisningar, vilket kräver att barnen har en välutvecklad språkförståelse. Detta kan medföra att vissa barn inte förstår vad pedagogen försöker säga, och därför inte följer pedagogens uppmaning.

Studien visar att pedagogerna ibland använder frågor som ett sätt att uppmana barnen att uppföra sig på ett önskvärt sätt. Ofta är frågorna ”slutna” och pedagogerna kräver inte alltid att barnen ska svara. Ett exempel på en sådan situation är när ett barn spelar på en Ipad och en pedagog säger: ”Jösses, vad det är högt. Ska jag skruva ner lite?” Sedan skruvar pedagogen ner ljudet innan barnet hinner svara. Studien visar att barnen vägleds med beröm i situationer när de antingen har handlat eller uppfört sig på ett sätt som pedagogerna har uppmanat till eller anser är önskvärt, till exempel när barnen är hjälpsamma eller eftertänksamma. Enligt forskarna finns det i materialet inget exempel på situationer där barnen får beröm för att argumentera eller säga vad de tycker, eller där barnen gör motstånd mot de rådande normerna på förskolan. I sådana situationer vägleder pedagogerna i stället barnen genom direkta tillrättavisningar.

Resultatet från den tematiska analysen visar att direkta tillrättavisningar är det vanligaste sättet för pedagogerna att vägleda barnen. Därefter kommer frågor, medan avledning är den form av vägledning som pedagogerna använder minst. I de situationer där pedagogerna vägleder genom avledning försöker de enligt forskarna att avleda barnen från olika aktiviteter genom att flytta barnens fokus. Studien visar att avledning ofta används när barnen är arga, ledsna eller gör motstånd på ett eller annat sätt.

Forskarna menar att barn vägleds på olika sätt i olika situationer, och att vägledningen varierar i relationen till olika barn. De flickor som får mest vägledning är de som argumentarar mycket och på olika sätt gör motstånd. De pojkar som får mest vägledning är de som är mycket blyga och lugna. Resultatet pekar också på att de barn som följer förskolans regler och rutiner inte får någon vägledning alls av pedagogerna.

Materialet består av videoobservationer i två förskolor. Observationerna sträcker sig över två längre perioder på fyra av förskolornas avdelningar: tre avdelningar med barn i åldern 3–5 år och en avdelning med barn i åldern 1–6 år. Totalt deltog 73 barn, 17 förskollärare och 14 medarbetare med en annan pedagogisk utbildning. Forskarna har observerat olika vardagssituationer som fri lek, påklädning, samling och utomhusaktiviteter. Materialet och analysen har sedan delats upp i två delar: först en tematisk analys, där resultatet presenteras deskriptivt och där observationer och registreringar av de vuxnas verbala vägledning av barnen struktureras tematiskt. Sedan har materialet analyserats med utgångspunkt i teorier om makt.

Rantala, A. (2016). – Snälla du! Kan du sätta dig?: om vägledning i förskolan. Doktorsavhandling. Umeå universitet, Samhällsvetenskapliga fakulteten. Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap.