”De va svinhögt typ 250 kilo”- Förskolebarns mätande av längd, volym och tid i legoleken. Licentiatavhandling

Studien undersöker vad barnen mäter i förskolan när de leker, hur de förmedlar resultaten till varandra och hur de löser problem i leken. Barnen bygger med lego och mätningarna gäller i första hand längd, höjd, volym och tid.

Barnen mäter och jämför längd, höjd och storlek på många sätt och de anpassar mätningarna till sammanhanget i leken. Barnen använder sina egna och kamraternas kroppar som mätredskap men även föremål och räkneord. De mäter på olika sätt, ensamma eller tillsammans, och författaren visar att det är en stor del av barnens lek att lösa egna eller gemensamma problem i byggprojekten. När byggnaderna är färdiga kopplar barnen på tidsperspektivet och pratar om vad de har gjort, vad de gör och vad som ska hända framöver. Hastighet är en del av tidsdiskussionen, exempelvis genom att barnen beskriver hur snabba eller långsamma olika fordon är. Författaren menar att barnens diskussioner har stor betydelse för leken och att de uttrycker sig både verbalt och genom att visa saker med handlingar.

Enligt författaren finns det tre centrala delar i legobyggandet: mätning, diskussion och problemlösning. Matematiska överväganden är viktiga i alla delar.

Materialet består av videoinspelningar från två förskolor med 22 respektive 33 barn mellan två och fem år. Författaren filmade barnen och deltog ibland i leken. Barnen leker med små, mellanstora och stora legobitar, med de stora bitarna kan barnen bygga hus och torn som blir lika stora som de själva. Författaren analyserar filmerna på flera nivåer och inriktar sig på hur barnen använder matematiska begrepp i leken.

Albinsson, A. (2016).”De va svinhögt typ 250 kilo”- Förskolebarns mätande av längd, volym och tid i legoleken. Licentiatavhandling. Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier. Linköpings universitet. Norrköping.