Syfte
Studien undersöker hur barns rätt till specialpedagogiskt stöd i förskolan i Finland och Norge säkerställs genom dokumentation. Syftet är att belysa några av de spänningsförhållanden som framträder i den offentliga debatten om dokumentationens roll och funktion. Forskningsfrågan är: Vilka diskursiva spänningar kännetecknar den offentliga debatten om dokumentation i specialpedagogiskt arbete i förskolan i Finland och Norge?
Resultat
Studien identifierar tre centrala diskursiva spänningsförhållanden kopplade till dokumentationens roll i specialpedagogiskt arbete i förskolan. För det första kan dokumentation både säkerställa och förhindra barns tillgång till specialpedagogiskt stöd. För det andra finns det spänningar kring hur barns behov dokumenteras, och huruvida detta bör ske genom objektiva expertutlåtanden eller genom en närmare kunskap om barnet. För det tredje visar studien spänningar kring resursfördelning och effektivitet vid tilldelning av specialpedagogiskt stöd.
Design
Studien genomför en kvalitativ analys av den norska Nordahl-rapporten, som utarbetades av expertgruppen för barn och unga i behov av särskilt stöd, samt den finska regeringens lagförslag om förändringar i förskolelagen. Vidare analyserades de offentliga remissdokument och politiska rekommendationer som hörde till rapporterna. Forskarna genomförde en diskursanalys för att identifiera olika spänningsförhållanden i beskrivningarna av dokumentationens roll och praxis i specialpedagogiskt arbete i förskolan.
Referenser
Heiskanen, N., & Franck, K. (2023). The Paradox of Documentation in Early Childhood Special Education in Finland and Norway: Exploring Discursive Tensions in the Public Debate. Nordic Studies in Education, 43(2), 164–180.