Syfte
Studien undersöker hur fysiska miljöer i svenska förskolor används som styrningsverktyg genom policy-dokument utgivna av myndigheterna. Forskaren analyserar hur miljön i förskolorna utformas för att påverka barns beteende och främja självständighet och självreglering utan direkt vuxenstyrning. Vidare syftar studien till att identifiera hur policyerna inkluderar eller förbiser behoven hos barn med olika förutsättningar, särskilt de som behöver anpassningar utan att vara formellt diagnostiserade.
Resultat
Resultaten visar att svenska myndigheter betraktar den fysiska miljön i förskolor som en form av disciplinär makt för att främja barns självständighet och sociala beteende. Begreppet ”miljön som den tredje pedagogen” används för att betona hur miljöer struktureras för att möjliggöra självreglering, men utan direkt vuxenstyrning. Studien finner också att anpassningar för barn med olika behov endast ges till barn som formellt definieras som funktionshindrade. Policy-diskursen speglar en inneboende spänning mellan idealet om det självständiga barnet och behovet av flexibilitet och anpassning till barns olika behov, vilket kan resultera i att barn som behöver stöd, men saknar diagnos, osynliggörs.
Design
Studien använde en diskursanalys för att undersöka hur fem policy-dokument från svenska myndigheter representerar och problematiserar barns lärmiljöer. Med hjälp av Carol Bacchis WPR-ansats analyseras policyernas antaganden och framställningar av utmaningar kopplade till förskolemiljön. Analysen kartlägger vilka egenskaper miljöerna förväntas främja hos barnen och hur förskolans fysiska utformning påverkar deras hälsa och utveckling.
Referenser
Andersson, E. (2023). Environment as mediator – a discourse analysis of policy advice on physical environment in early childhood education. Children's Geographies, 21(2), 242–256.
Online year: 2022
Issue year: 2023
Review year: 2022