Syfte
Studien undersöker hur förskollärares pedagogiska lyhördhet för barn och plats kan bidra till en utekultur som främjar barns utveckling och självstyrda lek i naturliga miljöer. Forskningsfrågan är: Vad kännetecknar förskollärares utomhusdidaktik i självstyrd lek och utveckling, såsom den kommer till uttryck i en norsk naturförskola?
Resultat
Studien visar att förskollärare med didaktisk känslighet kan stödja barns utveckling genom att balansera autonomi och vägledning. Genom noggrant valda miljöer och flexibla interventioner skapar förskollärarna en lärmiljö som främjar lek, nyfikenhet och utforskning. Resultaten lyfter fram vikten av lokal kontext och förskollärares professionella omdöme i förskolan.
Design
Studien använder en etnografisk metod baserad på observationer i en norsk naturförskola, där 19 barn i åldern 4–6 år deltog. Data samlades in genom deltagande observation, vilket inkluderade lek med barnen, informella samtal och sinnesbaserad etnografi. Observationerna dokumenterades genom fältanteckningar, videoanalyser och fotografier. Analysen följde en hermeneutisk process där forskarna kontinuerligt växlade mellan data, forskningsfrågor och teoretiska ramverk för att uppnå en djupare förståelse av samspelet mellan barn, förskollärare och den naturliga miljön.
Referenser
Sanderud, J. R., Gurholt, K. P., & Moe, V. F. (2022). Didactic sensitivity to children and place: a contribution to outdoor education cultures. Sport, Education and Society, 27(9), 1086–1099.
Online year: 2021
Issue year: 2022
Review year: 2022