The construction of a ‘traumatized’ refugee child in need of safety in Norwegian kindergartens

Studien undersöker hur norska förskollärare arbetar med integreringen av flyktingbarn, särskilt hur trygghet förstås som känslomässigt stöd och tröst. Den analyserar också hur konceptet om det ”traumatiserade” flyktingbarnet skapas och upprätthålls genom professionella praktiker och dominerande psykologiska diskurser. Forskningsfrågorna är:

1. Hur uppstår begreppet trygghet som en koordinator av vardagliga sociala relationer bland förskollärare?
2. Hur bidrar traumanarrativet till kategoriseringen av flyktingbarn bland förskollärare?

Studien visar att förskollärare ofta uppfattar flyktingbarn som potentiellt traumatiserade och i behov av trygghet. Lärarna beskriver ”trygghetsarbete” som en central del av integrationsprocessen, där de ger emotionellt stöd genom tröst, fysisk närhet och uppmärksamhet på barnens känslor. Detta bidrar till att etablera en uppfattning om flyktingbarn som sårbara, vilket kan resultera i en standardiserad syn på deras behov. En sådan kategorisering kan göra det svårare att se barnen som individer med egna resurser och styrkor och i stället förstärka deras sårbarhet och behov av skydd.

Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med 13 förskollärare i tre förskolor i södra Norge, inklusive en mottagningsförskola. Intervjuerna transkriberades och analyserades med hjälp av institutionell etnografi, där forskaren använde deltagarnas beskrivningar som utgångspunkt för att kartlägga de institutionella processer som påverkar deras arbete med flyktingbarn. Analysen fokuserade på hur begreppet trygghet praktiserades i vardagen och hur institutionella diskurser påverkade förskollärarnas förståelse av sitt arbete.

Kimathi, E. (2022). The construction of a ‘traumatized’ refugee child in need of safety in Norwegian kindergartens. Journal of Comparative Social Work.