Young children exploring probability – with focus on their documentations

Studien undersöker möjligheter och problem med att använda problemlösning som metod för matematikundervisning i förskolan. Författarna undersöker hur förskolebarnen använder fria anteckningar när de försöker lösa en uppgift om sannolikhet, och hur barnen funderar kring sannolikhet.

Studien visar att det går att arbeta med sannolikhetsuppgifter i förskolan och att många av barnen redan kände till de matematiska begreppen som författarna använde i uppgiften. Barnen dokumenterade försöket på många olika sätt, och deras dokumentation var till hjälp när de utforskade sannolikhet i uppgiften och i diskussionen efteråt.

Barnen använde i huvudsak två typer av strategier för att dokumentera experimentet, en notering av varje uttag i kronologisk ordning som gör det möjligt att rekonstruera hela experimentet, och en icke-kronologisk strategi där det inte går att rekonstruera experimentet. Det var trettio barn som använde någon typ av kronologisk dokumentation även om de varierade i form och sätt att notera, och tjugo barn använde någon icke-kronologisk strategi.

De två typerna av anteckningar delade man sedan upp i undergrupperna ikoner, markeringar och annat. Det var bara tre av de femtio barnen som använde ord eller bokstäver i sina anteckningar, och tolv av barnen använde siffror. Fyra barn använde en kronologisk dokumentation med både ikoner och numeriska värden. Exempelvis noterade ett barn uttagen med en siffra och resultatet av varje uttag med röda och gula prickar. De här fyra barnen dokumenterade alltså både antalet uttag och uttagens resultat. De andra barnen dokumenterade bara resultatet.

De stora variationerna i barnens metoder gav näring åt diskussionen efter försöket. Några av barnen kunde ge en matematiskt grund för sin förutsägelse om resultatet medan andra använde mer vardagliga förklaringar, som att ”jag tycker bättre om rött än gult” och ”röd-gul vann för att de skakade påsen och blandade kulorna”. Enligt författarna visar barnens olika förklaringar och argument att deras oreflekterade kunskaper om sannolikhet påverkar deras mer formella lärande.  

Materialet består av fältanteckningar om och ljudinspelningar av barnens funderingar om uppgiften, och intervjuer med barnen före och efter uppgiften. Dessutom samlade författarna in och analyserade anteckningarna barnen gjorde när de arbetade med uppgiften. Försöket genomfördes på fyra förskolor med sammanlagt femtio barn.

En av författarna presenterade uppgiften för barnen som gick ut på att man tog upp två glaskulor ur en påse med fyra kulor, två röda och två gula. Barnen fick var för sig dokumentera tjugo uttag av två kulor åt gången, de fick välja om de ville anteckna eller göra på något annat sätt. Uppgiften var att förutsäga vilken färgkombination som skulle komma upp oftast, gul-gul, röd-gul eller röd-röd.

Efter försöket hade man en diskussion där barnen bl.a. fick titta på varandras dokumentation och argumentera för och emot olika metoder.

Bommel, J. van, & Palmér, H. (2016). Young children exploring probability – with focus on their documentations. Nordic Studies in Mathematics Education 21(4), 95-114.